måste få ut det.

ibland undrar jag om jag gör mig själv till ett objekt. vissa människor är objekt för andra men jag tror jag gör mig själv till ett. för jag är verkligen inte ett. egentligen. men jag tror ständigt att alla ska såra mig. att jag aldrig kommer träffa någon. därför leder det ena till det andra och det slutar med att jag aldrig riktigt vågar. ända ut. i kanten.
när jag träffade sebastian släppte jag allt. alla regler. vi sågs typ varje dag.
och jag blev ledsen och sviken. han var inte redo.
men herregud, han var inte otrogen. det hade varit så mkt värre.
men det var han inte.
han var bara inte klar för det vuxna. leva resten av livet ihop grejen.
så nu när jag står här. redo att stanna här länge blir jag skiträdd.
och undrar för mig själv om jag kommer hitta någon.
och jag är ganska säker på att jag INTE kommer göra det förrän jag ändrar inställning.
vågar ta ett nej och jag vill inte.
står upp för min sak.
men att de ska vara så förbannat svårt.

på Js facebook skrev en tjej igår
-tack för inatt och för frukosten ;-)

ska jag bry mig. för det gör jag.
och saken är att han tillochmed berättade för mig igår att de sovit en kompis hos honom.
en kompis. okej.
so what.
att de sen var en tjej.
ja. vad ska man säga.

jag har ju alldeles för mkt tid att tänka iom att jag varit sjuk.
så det är klart jag tänker på det.

måste lägga ner hela denna oroa sig principen.

allt är ju eg mest skitsamma.

sen att jag fått en sjuk urinvägsinfektion gör ju inte saken bättre.
haha. vårdcentralen nästa!

puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback