9 i 2
Sitter på Stansted flyplats, klockan är 5:44 på morgonen, visserligen svensk tid, vilket betyder en timmes längre väntan här, men jag har mått bättre i mina dagar. Kroppen är i obalans. Det har varit stressiga dagar och så helt plötsligt är allt bara över och jag är här, på väg till andra sidan jorden, för att bosätta mig ett tag. Konrad ligger och sover på golvet, jag somnade till en liten stund men alla människor runt en gör att det känns lika bra att klara ett par timmar till i vaket tillstånd, så jag kan sova på flygplanet.
Igår hade jag min examen, vi presenterade äntligen vårt exjobb om Zambia. Det var nervöst, men åh så skönt när jag var klar. Jag och Björn hade en tapper skara människor som stöttade oss i salen, familj och engagerade Mpongwe folk! Vi fick väldigt bra kritik och som jag stressat med denna uppsats de senaste månaderna. Kommentarerna på uppsatsen var väldigt få, fantastiskt! Jag är faktiskt stolt över mig själv, över min insats och vår resa och allt det inneburit. Nu är jag ingenjör!
Vi satte oss med mamma och pappa och åt italienskt efter, jag fick ett par hejdå-kramar och sen bar det av. Vi träffade Konrads två tjejkompisar på flygplatsen och blev pepp och glada! Flyget hit gick super och nästa flyresa kommer förmodligen gå fort, jag är så trött så det gör ont.
Vi hörs snart!
Pussokram