grubbla

jag är i en konstig fas i livet just nu. går runt och grubblar om hur sjukt allt är i världen. om hur orättvist och läskigt stort allt är. och jag känner mig så ensam och liten. just nu.
sånt brukar dock gå över men det är läskigt vad medveten jag blir ibland.
vi pratar om oändlighet i analyskursen. vad är oändligt, jag vill veta. nuuu.
sen vill jag veta vad jag gör här, varför jag finns?
och varför så många människor är så sjukt ytliga och vissa så enormt förstående. varför?
önskar ibland när jag gick här i staden att det bara kom någon och tog min hand och visade mig vägen. vägen till det rätta och berättade alla svar. svaren på det rätta.
men sen inser jag också att det inte finns något det rätta. att det bara är jag själv som kan ta ansvar för mina handlingar. att det bara är jag själv som bestämmer hur långt jag vill gå.
var jag vill vara, vad jag vill bli.

jag är alldeles alldeles ensam om att vara jag.

så sjukt läskigt.

Kommentarer
Postat av: Caroflina

Amen, halleluja. Tar någon dig i handen och visar dig vägen så ber att dom tar en sväng runt mitt hus sen. För JAG behöver vägledning som det känns att ingen kan ge just nu *suck*


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback